Etikregler
|
Etik- och disciplinärenden
IP-Samfundets Disciplinnämnd har nu avgjort sitt
andra disciplinärende:
IP-Samfundets Disciplinnämnd – Beslut 2011-04-15
Bakgrund
Klaganden är ett Patentombud som är verksamt i
Sverige. Anmälan avser brev skickat från en kollega,
som är verksam inom samma område, till Klagandens
kunder (sju brev totalt). Patentombudets brev inleds
med frasen ”Vi har via kontakter (….) erfarit att
Ert nuvarande patentombud håller på att trappa ner
inför kommande pensionering”.Vidare säger man att
”En ersättare krävs för att slutföra pågående
ärenden innan dessa riskerar att förfalla …” Övrig
del av brevet innehåller mer konventionell
information ämnad att marknadsföra patentbyrån i
fråga.
Disciplinnämndens Beslut
Disciplinnämnden har speciellt beaktat följande
delar av IP-samfundets Vägledande regler om etik och
god ombudssed:
§4 Medlems reklam och ackvisitionsverksamhet
skall vara saklig och korrekt. Den skall till form
och innehåll vara sådan att den inte är ägnad att
misskreditera annan medlem eller annan medlems
verksamhet.
§28 Medlem skall gentemot kolleger visa hänsyn och
tillmötesgående som god kollegialitet kräver.
Patentombudet i fråga har förvisso informellt
pratat med Klaganden själv angående svårigheterna
med att pensionera sig inom det här yrket.
Disciplinnämnden kan dock inte se att Patentombudet
haft några sakliga skäl för att indikera att
”ärenden riskerar att falla”.
Patentombudet anses därigenom ha brustit i
förhållande till §4 vad gäller saklighet och
korrekthet i sin marknadsföring.
Vidare anser Disciplinnämnden att Patentombudet
genom att skicka ut ett brev av den här naturen,
utan att först rådgöra med sin kollega, har brustit
i den hänsyn och tillmötesgående som §28
föreskriver.
Med tanke på ovanstående utfärdas en erinran enligt
§14 av Samfundets stadgar till Patentombudet.
Nedan
följer en sammanfattning av Det första
disciplinärendet för IP-Samfundets Disciplinnämnd:
Behandlingsmetoder mot fibromyalgi och kronisk
trötthetssyndrom
Bakgrund
Klaganden var en privatperson som verkade på ett
svenskt sjukhus. Hans huvudsakliga uppgift var att
utveckla behandlingsmetoder mot fibromyalgi och
kroniskt trötthetssyndrom.
I december 1996 ingavs en svensk patentansökan i
Klagandens företags namn som avsåg en farmaceutisk
beredning och metod för behandling av dessa
sjukdomar. Det noterades också att beredningen
företrädesvis skulle innefatta vitamin B12 och/eller
folacin.
Under 1997 ingavs en PCT-ansökan med väsentligen
samma innehåll som den svenska ansökan. Den svenska
ansökan tilläts falla och ungefär samtidigt övertog
det ombud mot vilket klagomål riktats (”Ombudet”)
ansvaret för handläggningen av PCT-ansökan från en
annan svensk patentbyrå.
Den preliminära rapporten från
patentbarhetsbedömningen för PCT-ansökan angav att
huvuduppfinningen var känd men inte tillsammans med
användning av vitamin B12.
Vid den nationella fasen i USA och den regionala
fasen vid EPO kom patentverken till samma slutsats
som den i den preliminära rapporten från
patentbarhetsbedömningen. USPTO beviljade Klaganden
ett patent i april 2002. I en skrivelse i februari
2003 informerade EPO Klaganden att ansökan skulle
beviljas om vissa ändringar gjordes. Dessa ändringar
gjordes av Ombudet på uppdrag av Klaganden. Därefter
beviljades europapatentet den 12 maj 2004.
Förslag inge avdelad ansökan
Under den internationella fasen av PCT-ansökan
föreslog Ombudet att en avdelad ansökan skulle
inges. En sådan ansökan skulle bara inkludera
behandling av fibromyalgi med stafylokockvaccin,
vilket exkluderade vitamin B12, eftersom det inte
fanns någon känd teknik som antydde att denna
sjukdom skulle kunna behandlas med enbart ett sådant
vaccin.
Klaganden gav i maj 2003 Ombudet uppdraget att inge
en sådan ansökan och tillhandahöll underlag för
patentkrav.
Mer än ett år senare, i juni 2004, informerade
Ombudet Klaganden om att ingen avdelad ansökan hade
ingivits och europapatentet hade i detta läge
beviljats. Avdelade ansökningar måste inges innan
stamansökan beviljas och det var i detta skede
således för sent att inge avdelade ansökningar.
Ombudet vidtog vid detta tillfälle inga åtgärder för
att korrigera misstaget genom ingivande av en
begäran om återinsättning av förlorad rättighet. En
sådan begäran måste inges inom två månader från det
att misstaget upptäcktes, dock inte senare än ett år
från den missade fristen.
Först i december 2004 efter en skriftlig begäran
från Klaganden påbörjade Ombudet arbetet med en
sådan begäran.
En begäran om återinsättande av förlorad rättighet –
”Restitutio” enligt Art. 122 EPC – ingavs i april
2005 till Europeiska patentverket av ett tyskt
europapatentombud. Eftersom begäran ingavs mer än
två månader från det att misstaget upptäcktes avslog
EPO denna begäran.
Disciplinnämndens beslut
Disciplinnämnden har speciellt beaktat följande
paragrafer av IP-Samfundets "Vägledande regler om
etik och god ombudsed":
"Uppdrags utförande":
§ 18 Uppdrag skall utföras med omsorg, noggrannhet
och tillbörlig skyndsamhet samt med beaktande av att
klienten inte åsamkas onödiga kostnader.
§20 Klienten skall på lämpligt sätt hållas
underrättad om vad som framkommer vid utförande av
uppdraget. Förfrågningar från klienten skall
besvaras skyndsamt.
Ombudet har brustit, speciellt vad gäller en
redogörelse för de alternativ som stod till buds och
den långa tiden mellan klientens önskemål om
ingivning av en avdelad ansökan i maj 2003,
information till klienten att så inte skett i juni
2004 och underlåtande att omedelbart inge en ansökan
om Restitutio enligt Art. 122 EPC eller förklara för
klienten varför Art. 122 EPC inte var tillämplig.
Ombudet har dessutom fattat ett beslut utan att
informera klienten, vilket lett till att klienten
till en stor kostnad försökt uppnå återinsättande av
rättighet.
Ombudets åtgärder och brist därpå kan vidare påverka
möjligheten för klienten att påvisa skada gentemot
sitt försäkringsbolag.
Med tanke på ovanstående beslutade Disciplinnämnden
att utdela en erinran till Ombudet. Beslutet var
enhälligt. |