Etikregler | Etik- och disciplinärenden

 

IP-Samfundets Disciplinnämnd har nu avgjort sitt andra disciplinärende: IP-Samfundets Disciplinnämnd – Beslut 2011-04-15 Bakgrund Klaganden är ett Patentombud som är verksamt i Sverige. Anmälan avser brev skickat från en kollega, som är verksam inom samma område, till Klagandens kunder (sju brev totalt). Patentombudets brev inleds med frasen ”Vi har via kontakter (….) erfarit att Ert nuvarande patentombud håller på att trappa ner inför kommande pensionering”.Vidare säger man att ”En ersättare krävs för att slutföra pågående ärenden innan dessa riskerar att förfalla …” Övrig del av brevet innehåller mer konventionell information ämnad att marknadsföra patentbyrån i fråga. Disciplinnämndens Beslut Disciplinnämnden har speciellt beaktat följande delar av IP-samfundets Vägledande regler om etik och god ombudssed: §4 Medlems reklam och ackvisitionsverksamhet skall vara saklig och korrekt. Den skall till form och innehåll vara sådan att den inte är ägnad att misskreditera annan medlem eller annan medlems verksamhet. §28 Medlem skall gentemot kolleger visa hänsyn och tillmötesgående som god kollegialitet kräver. Patentombudet i fråga har förvisso informellt pratat med Klaganden själv angående svårigheterna med att pensionera sig inom det här yrket. Disciplinnämnden kan dock inte se att Patentombudet haft några sakliga skäl för att indikera att ”ärenden riskerar att falla”. Patentombudet anses därigenom ha brustit i förhållande till §4 vad gäller saklighet och korrekthet i sin marknadsföring. Vidare anser Disciplinnämnden att Patentombudet genom att skicka ut ett brev av den här naturen, utan att först rådgöra med sin kollega, har brustit i den hänsyn och tillmötesgående som §28 föreskriver. Med tanke på ovanstående utfärdas en erinran enligt §14 av Samfundets stadgar till Patentombudet.   Nedan följer en sammanfattning av Det första disciplinärendet för IP-Samfundets Disciplinnämnd: Behandlingsmetoder mot fibromyalgi och kronisk trötthetssyndrom Bakgrund Klaganden var en privatperson som verkade på ett svenskt sjukhus. Hans huvudsakliga uppgift var att utveckla behandlingsmetoder mot fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom. I december 1996 ingavs en svensk patentansökan i Klagandens företags namn som avsåg en farmaceutisk beredning och metod för behandling av dessa sjukdomar. Det noterades också att beredningen företrädesvis skulle innefatta vitamin B12 och/eller folacin. Under 1997 ingavs en PCT-ansökan med väsentligen samma innehåll som den svenska ansökan. Den svenska ansökan tilläts falla och ungefär samtidigt övertog det ombud mot vilket klagomål riktats (”Ombudet”) ansvaret för handläggningen av PCT-ansökan från en annan svensk patentbyrå. Den preliminära rapporten från patentbarhetsbedömningen för PCT-ansökan angav att huvuduppfinningen var känd men inte tillsammans med användning av vitamin B12. Vid den nationella fasen i USA och den regionala fasen vid EPO kom patentverken till samma slutsats som den i den preliminära rapporten från patentbarhetsbedömningen. USPTO beviljade Klaganden ett patent i april 2002. I en skrivelse i februari 2003 informerade EPO Klaganden att ansökan skulle beviljas om vissa ändringar gjordes. Dessa ändringar gjordes av Ombudet på uppdrag av Klaganden. Därefter beviljades europapatentet den 12 maj 2004. Förslag inge avdelad ansökan Under den internationella fasen av PCT-ansökan föreslog Ombudet att en avdelad ansökan skulle inges. En sådan ansökan skulle bara inkludera behandling av fibromyalgi med stafylokockvaccin, vilket exkluderade vitamin B12, eftersom det inte fanns någon känd teknik som antydde att denna sjukdom skulle kunna behandlas med enbart ett sådant vaccin. Klaganden gav i maj 2003 Ombudet uppdraget att inge en sådan ansökan och tillhandahöll underlag för patentkrav. Mer än ett år senare, i juni 2004, informerade Ombudet Klaganden om att ingen avdelad ansökan hade ingivits och europapatentet hade i detta läge beviljats. Avdelade ansökningar måste inges innan stamansökan beviljas och det var i detta skede således för sent att inge avdelade ansökningar. Ombudet vidtog vid detta tillfälle inga åtgärder för att korrigera misstaget genom ingivande av en begäran om återinsättning av förlorad rättighet. En sådan begäran måste inges inom två månader från det att misstaget upptäcktes, dock inte senare än ett år från den missade fristen. Först i december 2004 efter en skriftlig begäran från Klaganden påbörjade Ombudet arbetet med en sådan begäran. En begäran om återinsättande av förlorad rättighet – ”Restitutio” enligt Art. 122 EPC – ingavs i april 2005 till Europeiska patentverket av ett tyskt europapatentombud. Eftersom begäran ingavs mer än två månader från det att misstaget upptäcktes avslog EPO denna begäran. Disciplinnämndens beslut Disciplinnämnden har speciellt beaktat följande paragrafer av IP-Samfundets "Vägledande regler om etik och god ombudsed": "Uppdrags utförande": § 18 Uppdrag skall utföras med omsorg, noggrannhet och tillbörlig skyndsamhet samt med beaktande av att klienten inte åsamkas onödiga kostnader. §20 Klienten skall på lämpligt sätt hållas underrättad om vad som framkommer vid utförande av uppdraget. Förfrågningar från klienten skall besvaras skyndsamt. Ombudet har brustit, speciellt vad gäller en redogörelse för de alternativ som stod till buds och den långa tiden mellan klientens önskemål om ingivning av en avdelad ansökan i maj 2003, information till klienten att så inte skett i juni 2004 och underlåtande att omedelbart inge en ansökan om Restitutio enligt Art. 122 EPC eller förklara för klienten varför Art. 122 EPC inte var tillämplig. Ombudet har dessutom fattat ett beslut utan att informera klienten, vilket lett till att klienten till en stor kostnad försökt uppnå återinsättande av rättighet. Ombudets åtgärder och brist därpå kan vidare påverka möjligheten för klienten att påvisa skada gentemot sitt försäkringsbolag. Med tanke på ovanstående beslutade Disciplinnämnden att utdela en erinran till Ombudet. Beslutet var enhälligt.